Fördomar, för många ett väldigt negativt laddat ord. Men vad skulle vi göra utan dem..? Är de så dåligt att ha fördomar som vi ofta tror?

Alla har vi vår egen stil. En personlig stil är ett sätt att uttrycka sig men vem behöver ge uttryck för sin personlighet om ingen ser på. Jag vet ju redan vem jag är och genom att bära vissa kläder, uppföra sig på ett visst sätt och ha en viss stil visar jag även omvärlden vem jag är. Men om man inte ger omvärlden en chans att reflektera, döma och kritisera ens val av utstyrsel, vad tjänar det då till? När allt kommer omkring så det fördomarna som vi vill åt. Vi vill att folk runt omkring oss ska tro att vi är på ett visst sätt, oavsett om vi är det eller inte. Det är egentligen fördomarna som gör oss till dem vi är, i andras ögon. Ögon som inte känner oss på djupet.

Självklar kan folks fördomar gå allt för långt men min poäng är att vi utnyttjar deras existens varje dag. Vi behöver dem för att må bra. Med hjälp av folks fördomar och reflektioner kan man vara vem man vill när man lämnar huset. Man kan förvandlas till en viktig affärskvinna, en slapp bonnlurk, en rebellisk punkare eller en blomstrande sommarflicka. Allt sker i dina betraktares ögon, och du vet om det.

Med denna insikt anpassar vi oss till situationer och sätter en prägel på vår närvaro. Utan fördomar hade livet varit ohyggligt tråkigt!