Fördomar, för många ett väldigt negativt laddat ord. Men vad skulle vi göra utan dem..? Är de så dåligt att ha fördomar som vi ofta tror?

Alla har vi vår egen stil. En personlig stil är ett sätt att uttrycka sig men vem behöver ge uttryck för sin personlighet om ingen ser på. Jag vet ju redan vem jag är och genom att bära vissa kläder, uppföra sig på ett visst sätt och ha en viss stil visar jag även omvärlden vem jag är. Men om man inte ger omvärlden en chans att reflektera, döma och kritisera ens val av utstyrsel, vad tjänar det då till? När allt kommer omkring så det fördomarna som vi vill åt. Vi vill att folk runt omkring oss ska tro att vi är på ett visst sätt, oavsett om vi är det eller inte. Det är egentligen fördomarna som gör oss till dem vi är, i andras ögon. Ögon som inte känner oss på djupet.

Självklar kan folks fördomar gå allt för långt men min poäng är att vi utnyttjar deras existens varje dag. Vi behöver dem för att må bra. Med hjälp av folks fördomar och reflektioner kan man vara vem man vill när man lämnar huset. Man kan förvandlas till en viktig affärskvinna, en slapp bonnlurk, en rebellisk punkare eller en blomstrande sommarflicka. Allt sker i dina betraktares ögon, och du vet om det.

Med denna insikt anpassar vi oss till situationer och sätter en prägel på vår närvaro. Utan fördomar hade livet varit ohyggligt tråkigt!

Tänk er att killarna på bilden är två meter långa, väger 140kg och är grymt homofobiska! Det gör den genast mycket roligare. Men stretch är viktigt. En annan kul grej, svenska j-landslaget i Am. Fotboll har yoga varje morgon när de är på läger. 45-50 killar i varierande storlek står i en ring och gör solhälsning och hunden...

Tre bokstäver... K-U-L!

Det finns en grej som jag gjorde och som jag kommer ångra så länge jag lever... Att jag klippte av mig håret. Visserligen klippte jag inte superkort men det slutade innan hakan. Haha, nu när jag kollar runt bland mina bilder ser jag att jag inte ens har några bilder på mig själv när jag var nyklippt. Jag gillade det när jag gick från frissan men efter tre dagar fick jag ångest och den lever kvar än idag. Visserligen har det växt ut en del nu men det nuddar knappt ryggen än...

Det finns säkert många där ute som går och funderar på att klippa av håret och göra någon fräck kort frissyr. Jag säger verkligen inte att det är fult med kort hår men man bör ställa sig en fråga innan...

Gillar jag att ha långt hår??

Om svaret blir ja, klipp dig inte. Det spelar ingen roll hur snygg den korta frillan blir, DU KOMMER SAKNA DET LÅNGA HÅRET.

Det kommer nog bli så, att jag inom den närmsta framtiden kommer skaffa mig en systemkamera. Har kollat runt lite och verkligen fastnat för en. Väldigt prisvärd, inte så stor och kan dessutom filma!!

Canon EOS 500D, I'm going to get you!!!

Mamma rensade hemma för ett tag sedan och det betyder alltid PANIK för mig. Eftersom att jag är otroligt sentimental och dessutom en riktig lumpsamlare brukar jag alltid skynda mig hem för att se till att hon inte slänger något viktigt eller så bestämmer jag mig helt enkelt bara för att rädda vissa saker som jag tror att jag kommer att använda någon gång i framtiden.

Men det finns en sak till som vi gör vi städningen, vi byter tidningar. Både jag och mamma läser väldigt mycket tidningar, jag antar att det är på grund av att vi finner det avslappnande. Vi köper inte samma tidningar så när jag kommer hem till mor och far tar jag med alla mammas gamla hem. Sedan kan jag sitta i veckor och bara suga åt mig massa inspiration. Men sen kommer ju den dagen då man måste slänga tidningarna. Vad gör man då med alla bra grejer som står i dem och som man inte vill glömma bort?

Här är svaret...

En sax, lite lim, häftmassa och en stor A3-bok med vita blad. Då kan klippa ut och spara allt som du gillar. Dessutom kan du göra den hur vacker som helst genom att använda alla fina bilder från tidningarna. Jag älskar min inspirationsbok! Framsidan är gjord med hjälp av självhäftande plast och bilder från tidningar som är fastsatta med häftmassa. Jag kan alltså när som helst byta framsida om jag skulle tröttna på den jag har nu...

Älskar du mig för att jag är vacker,
eller är jag vacker för att du älskar mig?

Idag är väldigt många inredningar "shabby chic"- inspirerade till min stora lycka. Jag älskar den vita, lantliga och personliga stilen och jag börjar få ett grepp om hur jag vill att min lägenhet ska se ut. Det tenderar dock att lämna djupa sår i plånboken så här kommer ett litet tips till alla er som också har en förkärlek för det vita och slitna.

Sist när jag och Nathalie var på loppis så hittade jag ett perfekt smyckesskrin. Det var format som en liten mini-garderob med lådor och skåp. Dock var färjen helt fel och skrinet kändes gammalt och tungt. Det var inte alls någon rolig historia men det hade potential att bli något riktigt fint. Jag bestämde mig för att köpa det och sedan måla om det för ett få det precis som jag vill. Skrinet kostade 70:-, väl spenderade pengar enligt mig.

Det som behövs för att måla om en liten möbel är inte alls mycket och är inte speciellt dyrt att köpa heller. Bra butiker är Hornbach, Panduro (dock lite dyrare men har allt), eller i princip vilken bygghandel som helst. Jag använder mig av:

Allmogefärg - en liten burk fungerar utmärkt om man inte målar om speciellt mycket saker. Men vet man att det är mycket man vill måla så är det bättre att köpa större burkar, annars blir det väldigt dyrt.
Sandpapper - för att putsa bort ojämna kanter och för att få fram den slitna känslan i möbeln
2 Penslar - en liten och en stor
Skål med vatten - dels för att doppa penseln men jag har fått lära mig att om man försiktigt stryker lite vatten på ytan som ska målas så förhindrar man att det uppstår skarpa kanter när färgen torkar.

Såhär såg skrinet ut innan jag målade om det...

... och såhär vackert blev det efter lite vit färg. Jag skruvade av handtagen innan jag började måla för att behålla lite av den gamla karaktären. Men självklart kan man även måla dessa vita. Nu återstår bara lite bearbetning med sandpapper för min del. Hoppas att du fick lite inspiration och skaparlust!!

Oj vilket väder det har varit idag och Oj vad jag har svettats. Det är inte kul när man sitter i bilen och har en flåsande vovve i nacken, men när man väl kommer ut är det så härligt. Tog mig till och med friheten att ta av mig barfota och känna lite på gräset. Så nu är 19 Maj officiellt min första barfotadag! Melvin tyckte också att det var härligt att ligga med mamma i gräset. Nu är det dags att mata den lilla krabaten och sedan väntar stallet...

Har ni bläddrat längs bak i tidningarna någon gång. Efter alla annonser om sex-samtal och snuskigheter så kommer alla sierskor och medier som vill tjäna en slant på dig. Men till skillnad från blondinerna med bröst så lockar detta lite. Jag menar, hur många kan hindra sig själva från att läsa sitt horoskop? Innerst inne vill nog de flesta tro på något övernaturligt som styr våra liv, att våran framtid står skriven i stjärnorna… Hur kul hade det inte varit att samla ett tjejgäng och hyra ett medium som får spå i ens händer och räkna ut vår livslängd. Man kan ju inte veta om det fungerar förrän man har testat…

Jag vet att Tina i stallet samlar alla sina kompisar på hösten varje år för en, som dom kallar det, ”Häxkväll”. Då har hon hyrt in ett medium som säger sig kan tala med den andra sidan och så sitter de där i en ring och försöker få kontakt med andarna runt omkring sig. Om man tror på det eller inte spelar nog inte så stor roll, det kan ändå vara en spännande och ovanlig upplevelse. En lite udda tjejkväll med andra ord.



Också en udda tjejkväll. Men ska man måla om så ska man göra det riktigt!

Enda sedan jag fick samlingsboxen med alla Sex and the City avsnitten så har jag i princip inte gjort något annat än att titta på dem och önskat att mitt liv såg lika dant ut. Det kommer nog förbli ett önskemål från min sida men vad som deffinitivt kommer att inspirera mig på inredningsfronten är Carrie's lägenhet efter att hon gjort om den. Jag har aldrig innan haft blåa väggar som något alternativ men det har jag nu...

Men får ju så ofta höra att naturligt är vackrast, i alla fall för oss tjejer. Det är inte bara killar som hävdar det, tjejer gör det själva. Även jag personligen tycker att naturligt ÄR vackrast. Men jag kan inte låta bli att undra vad man egentligen menar med naturligt...

Den bilden jag får upp i mitt huvud är i alla fall brunbrända ben utan celluliter, solblekt hår med svallande lockar, felfri och skimrande hud och fina glittrande ögon. Ett ansikte som lyser av sig självt, utan smink och en hud som är len som sammet. Men vem i helvete ser ut så. När jag är naturlig har jag gropiga lår, rödflammig hy, platt hår och bleka ben. När man har sett mig naturlig, när JAG ser mig naturlig är jag inte längre så himla säker på att naturligt är vackrast.

För att bli sådär naturligt vacker får man traska en ganska så onaturlig väg. Allt går ju att fixa på ett eller annat sätt, men om det är fixat till perfektion, är det då fortfarande naturligt? Eller har vi fått fel bild av vad naturlig skönhet egentligen är?

För mig är inte längre naturlig ett annat ord för orört. Det har istället blivit ett ideal som är omöjligt att nå upp till, eftersom bilden av en naturlig skönhet har ändrats. Våran bild av naturlig skönhet är perfektion. Någon som är född så perfekt att det inte finns något att ändra, något att lägga till eller att ta bort.

Men när killar säger att naturligt är vackrast så tror jag ändå inte att de ljuger, för alla killar letar fortfarande efter den perfekta tjejen...

det ligger mer arbete bakom "naturlig" än vad man i själva verket tror

Det är väldigt många som har nedräkning på sina bloggar nu. Nedräkning till vad? Jo studenten!! Och man blir lite avundsjuk men ändå inte. Man kommer ju ihåg det som om det var igår... Man hade fullt upp med alla slutprov, projektarbeten och att leta klänningar till både utspring och studentfest. Men var så lycklig att skolan skulle vara slut för alltid.

När dagen väl kom så var det ingen besvikelse, särskilt inte eftersom våran klass fick springa ut först. En följd av ett mycket lyckat skol-OS som vi vann. Det var en överraskningen och ett lyckorus i sig eftersom våran klass, i all vänlighet, var oerhört odisciplinerad och hade dålig sammanhållning. Men den dagen visste alla vad de ville. Så vi fick möta applåderna och jublet allra först. Låtvalet var Roger Pontare... originellt?

Men när bakfyllan och glädjeruset hade lagt sig så kände jag mig tom. Sommaren gick bra, det var ju trots allt sommar och då var det ju meningen att man bara skulle ta det lugnt. Men sen började högskolan fram till hösten och man var tillbaka på exakt samma väg som hade varit innan. Men nu var man ensam? En stor sal med över hundra elever och jag skall inte ljuga, jag har svårt för att skaffa nya kompisar. Särskilt i sådana situationer. Jag är inte den som sätter mig bredvid någon som jag inte känner och säger HEJ! Jag vill inte gärna släppa in nya personer i mitt liv. Det berodde säkert på att jag redan hade så mycket att göra vid den här tiden. Det var handboll, hästar (tre stycken), och dessutom plugg. Så när skulle jag ens ha tid ATT släppa in någon om jag ens hade velat. Idag hade det säkert gått mycket lättare. Men idag spelar det ingen roll, för lusten har redan försvunnit.

Som tur var så träffade jag Sebastian och fick ta del av alla hans drömmar. Jag, som inte ville släppa in någon blev själv insläppt i någon annans liv. Det var precis vad jag behövde och som ett trollslag så har även jag fått tillbaka mina drömmar och mål, mitt liv. Jag kommer alltid älska honom.

Tänkte visa lite bilder från kosläppet som jag var på i början av maj. Det är egentligen hemskt att man stänger in kossorna större delen av året men det är otroligt kul att se de lyckliga fetknopparna skutta omkring och ta sina första grästuggor för året. Kalvarna var speciellt söta eftersom de först inte ens vågade gå ut ur ladan...